Igår var jag världens lyckligaste vid några tillfällen, när jag lyckades få över några överarmsservar. Som jag har traglat med de där i flera år nu, eftersom min axel inte varit i hel kontroll så har jag aldrig "vågat" lära mig för jag har lärt mig vad smärta är.
För en stund trodde jag att axeln var frisk, för en stund trodde jag att jag aldrig mer ska behöva ha på mig det där jävla axelbandet.
Men vad händer, hela axeln knäcks och jag är i det svarta hålet igen. Fyfan vad jag hatar det!
Den där otroliga smärtan som ingen annan än jag vet vad det betyder brukar gå över efter en halv timma. Men jag är så öm fortfarande. Match på söndag. YEAHYEAH! :(
Men fyfan vilken kick jag fick när jag ser att den sitter så jävla fint på andra sidan planhalvan:)!
otrolig känsla!
-

Vad hände imorse om inte att jag kom försent till tåget igen! Tur som fan var att tåget med var föresenat.
Kanske för att det snöa, vad vet jag?


ljuva kärlek spränger en vingklippt himmel