Jag har precis gjort något som jag faktiskt ångrar bittert! Det var väldigt spontant .. jag gick in på min gamla lunar! Fan vad jag vill bli 13-14 igen. Jag trodde att allt var ett helvete, jag trodde att jag hade "problem". Det visa sig idag att jag inte hade en aning om vad livet innebar. Det vet jag troligtvis inte idag heller.
Just nu lever jag mitt 17 åriga liv. Jag bryr mig inte om kärlek,framtiden och framgång. Visst, allt det här ingår i mitt 17 åriga liv, men jag vill liksom vara loj och lättsam.

Jag hittade en blogg på lunar där jag hade skrivet killnamn <3, människor jag inte kände överhuvudtaget. Vore inte det rätt soft att tro första gången man skriver med nån på msn att det kommer bli nånting mellan er två ..
Jag antar att jag levde i en jävla fantasivärld.

Frida och jag var bästa kompisar på den tiden. Vi har verkligen haft tider det är ingenting man behöver sticka under stolen med.

Men nått som verkligen satt sig på min hjärna var en mening eller ett citat.
"Spela svårflörtad så kommer han tillbaka till dig".

Det är svårt att förklara vad som snurrar i mitt huvud just nu, men jag är riktigt omtumlad! :(
Förmodligen kommer jag gå tillbaka till denna blogg om några år och tänka samma sak.

 Men just nu vill jag bara vara i mitt gamla flickrum med en röd fondvägg och resten vita.
Jag vill sitta i den där gungan jag hade på rummet och läsa en ungdomsbok.
 Kanske ligga i min säng kolla på a walk to remember och äta chips med frida.
Jag vill bara åka till lilla huset på prärien, rosta tusen tals mackor och tillslut slänga ett glas med vatten i minnas ansikte bara för att minnas hur mycket vi skratta då.
Jag vill bara skrika till mina föräldar för att dom inte tillåter mig att vara ute längre.
 Eller sätta på en låt av håkan hellström, läsa igenom gamla konversationer och gråta ..

ååh...
stackars lilla flicka


inget carpe diem för mig inte, för jag lever inte i nutiden. Jag lever dåtiden...