Ikväll har jag varit ute och gått med Linda, jätte skönt faktist.
Att bara mötas och gå, bara gå och prata om allt och ingenting egentligen:)

Påvägen till att möta henne så hade jag mp3 i öronen. Har inte använt den på ett bra tag eftersom jag ine orkat riktigt letat efter laddsladden. Hörlurarna var trasiga och sög balle endå. Men Iaf, jag lyssna på den ikväll och det är absolut det bästa sättet att stänga ute allt annat. Jag älskar det!
I hörlurarna dunkade "jag har varit i alla städer" med Håkan helllström, låten som jag la in i inlägget under.

Kan vara en av de bästa låtarna någonsin, men det är alltid svårt att säga.
På fredag så ska vi ta med en låt till skolan och analysera den, jag funderar på att ta den faktist.
Jag älskar den och det finns ingen annan än Håkan som kan tolka hans låtar rätt. Alla får sin egen uppfattning. Det är det som är så härligt, de är så otroligt djupa texter och man verkligen inte förstår någonting alls innan man bestämmer själv vad de handlar om.
Just den låten så tänker jag alltid på Minna, och nu kommer det självklart bli att jag tänker på Linda och Minna. Stockholm snor de finaste människorna!
Låten för att han just säger;"far inte till stockholm, för du blir aldrig mer densamma."
och "Stockholm blir aldrig riktigt min stad"
Handlar ju om när han lämna Göteborg. Men det är ju inte vad hela låten handlar om. Varenda vers och varenda rad har en olik betydelse. Det är de som är så jävla svårt!

Men fyfan vad jag älskar honom, vill bara se honom live igen. Det bästa är att när man lyssnar på låtarna så hör jag liksom liveversionen och när han står där, världens finaste människa och bara får människor att tro på livsglädjen igen!
han är odödlig.
älskar han!